12 Också en Norgehistoria (redan 1950) Svenskt rekord. Den 29 november satte i Centralbadet trion Tage Löfgren (rygg 66.5),Per Olof Olsson (bröst 66.4) och Harald Englund (fritt 54.3) svenskt rekord på 3 x100 yards olika simsätt med tiden 3.07.2. En vecka senare slog emellertid Neptun rekordet med nästan en sekund bättre tid, varför vi fick nöja oss med ett nytt klubbrekord. Ur en inbjudan till Helgsammandragning för friidrottare 1982 hittar vi följande mål, giltiga än idag Våra båda simmargrabbar Rune Löfgren och Harald Englund passerade en gång staden Oslo efter en visit i Bergen. På Oslo central stapplade de av tåget i ett dvalliknande tillstånd, berättar vår interlokutör, medan en högtalare påminde dem, att det var lämpligt att ta Stockholmståget om sex minuter vid perrong nr 7. De båda herrarna tog sina trunkar och vaggade från perrong 2 i riktning mot angivet tåg och perrong. Stor blev deras förvåning, när de så småningom fick se det omtalade tåget i god fart tuffa bort, utom räckhåll for deras trötta ben. Det tog Rune ca en minut att helt inse situationens allvar. Efter denna korta tidrymd var ban med tre långa skutt (där hade Lennart Moberg mycket att lära) mitt för näsan på jourhavande stinsen med vilken ban öppnade ett animerat samtal. Såsom statist på behörigt avstånd, stod Harald, sökande att mildra simmarkumpanens vredesutbrott med tillrop såsom: "Rune för sjutton" eller "Ta're lugnt Löken". Det båtade emellertid föga. Stinsen vägrade att gå med på Runes ypperliga förslag att han skulle få betala vederbörandes flygbiljetter till Stockholm eller vidtaga andra mått och steg för att lösa deras problem: Hur komma till stan. Runes sista salva förfelade emellertid icke sitt mål. Han gjorde nämligen klart för den rödmosige stinsen, att om inte han fick tala ett par ord med "högsta hönset" på Centralstationen skulle stinsens familj ha en arbetslös fader, om Runes så skulle gå till kungs. Stinsen blev alldeles blek, axlarna sjönk ned och blicken hade något av: jag-gör-precis-vad-Nivill/i sig. Rune fick tala med högsta hönset, en man med guldgaloner och tre fyra revärer på byxorna, typ: sydamerikansk general, och fördes in i ett rum, där han under en kvart orerade vilt. Har ni någonsin sett Mussolini tala på film? Han var rena söndagsskolläraren mot den gode Rune. Tåggeneralen försvarade sig med att han hade gett oss sex minuter att gå från perrong 2 till 7 och det skulle man hinna gott. "Aldrig i livet", hojtade Rune, "låt mig bevisa motsatsen". Rune drog med sig tåggeneralen och hela hans hov till perrong 2, bad honom stiga på tåget och gav honom två tunga väskor att bära. På edra platser - Gå, skrek Rune, och den något förbluffade mannen satte sig med jagad blick i rörelse. Rune kom tätt efter med kronometern i högsta hugg. En oerhört festlig syn. Tyvärr fick inte Rune rätt. Tåggeneralen gick i mål på perrong 7 på den goda tiden 2.59,6 min. vilket var ca fyra minuter bättre än vad Rune och jag tydligen hade presterat. Vid gryningen nästa morgon lyftes två mycket hårt provade idrottsmän från Fornebus flygplats av en barmhärtig DC 4.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=