40 NOTISER Tack från Rooney Magnusson, 85 Friidrottaren och idrottsstatistikern (samt pianisten) Rooney Magnusson grattades av GH på sin 85-årsdag. Nu har han tackat för uppvaktningen genom att skriva om sin tid som aktiv i Hellas. En tid som för övrigt fortsätter. Vid skol-DM senare 1952 saknades Gunnar Samuelsson på 60 m i min åldersgrupp. Jag blev trea på 8.2 och Gunnar hade av sin gymnastiklärare (= blivit felaktigt anmäld till 14åringarnas sprintsträcka (80 m?), där han om jag minns rätt blev finalist. Vid skol-DM tilläts åtminstone i de yngre grupperna inte spikskor, vilket gjorde att man fick välja mellan gymnastikskor och barfota. Vid Älvsjötävlingen juni 1952 hade jag lånat spikskor av Hellasledaren Karl-Erik Eriksson. Det är möjligt att Gunnar då inte hade den "förmånen". Vid Älvsjötävlingen 1953 vann jag 80 m, men hade inte gjort framsteg sedan 1952 och placerade mig åter även i längdhopp. Inför skol-DM det året koncentrerade jag mig på 60 m häck, längdhopp och slungboll. I 60 m häck var jag i semifinalen närmast att kvalificera mig till final, i längdhopp ganska högt placerad (dock ej 3 i topp). I slungboll blev det en tredje plats. Klubbmästare Vid IF Linnéas ungdomstävling senare 1953 hade jag förbättrat min häcklöpning och noterade bättre tid än hellenen Erik Toft som hade vunnit skol-DM i längd redan 1951. Jag blev årets klubbmästare i Hellas och även klubbmästare i kulstötning med ett resultat från Flatenspelen. Den nu avlidne Erik Toft var f ö född samma datum och år som jag. 1954 blev det bara en tävling (stafettlopp i Sundbyberg med 200 m-sträckor), varefter tvåårsklass och en av påtvingat fotbollsspel vid gymnastiklektion erhållen spricka i ett mellanfotsben samt övergång till gymnasiestudier innebar slut på idrottskarriären. Från realskoleåren minns jag att jag vid ett tillfälle i ett relativt långt terränglopp i spurten besegrade Urban Gullberg, som senare blev utmärkt medel- och långdistansare i Hellas, men framför allt var orienterare. Karl-Erik Eriksson Karl Erik Eriksson betydde mycket för mig och många andra. Han delade tidigt ur "ledaruppdrag" och uppmuntrade till medverkan som skribenter i en stencilerad klubbtidning. Från 1952 minns jag att jag fick i uppdrag att sammanställa ett lag för att ingå i en av honom startad "kvartersserie". Jag samlade några klasskamrater, vårt lag döptes efter namnet på det kvarter i vilket en av klasskamraterna bodde, f ö i samma trappuppgång som den forne hellenen Henry Kälarne. Jag anar Karl-Erik Eriksson bakom det faktum att undertecknad, Harry Ericksson, Bengt-Göran Fernström och Bertil Wistam så småningom fick olika ledaruppgifter inom SFIF.
RkJQdWJsaXNoZXIy NjAyMDA=